mittpussel

Ett hus i utsidan av stan. Ett personalrum. En låst dörr. Ett fönster. En korridor. En man utanför...
Det låter som början på en skräckfilm.

Någon bankar med hårda tag mot dörren och gör höga ljud ifrån sig.

Telefonen ringer. Jag tvekar. Jag lyfter luren & svarar.
Jag vänder mig samtidigt om & får till min stora fasa se ett ansikte kolla rakt på mig genom fönsret...

HAHA! Ni skulle sett det.
Hulken på jobbet har ett väldans temperament. Han slår på dörren för att han vill ha sällskap, men eftersom jag är halvt rädd för honom kan han gott lugna ner sig först.
I och med att det nu för tiden även går att kika in & ut genom detta fönster (bredvid dörren) som förr täcktes av en gardin, sitter han där ibland & kikar. Eller så åker han förbi fönstret åt något håll, för att sedan efter en stund rulla tillbaka åt andra hållet.

Det ser himla roligt ut kan jag meddela, kanske för att jag har torr humor. Därför var det väldigt svårt att låta allvarlig i telefonen & tala om för personen på andra sidan tråden att krya på sig, när jag samtidigt hade en fellow vikarie som pekade mot fönsret & skrattade.
 
Ja, ni skulle helt enkelt varit där mina vänner.

Idag har det varit en skrattdag. Jag gillar såna dagar. Nu kommer jag att leva ännu lite längre!


Adios amigos!