mittpussel

För första gången på mycket länge fick jag idag sällskap av "A.N" på tåget till Lund,
det var en kort men trevlig resa. När tåget sedan landade på centralen gick jag av & styrde mina steg mot sjukhuset, men fastän jag försökte gå sakta kom jag ändå dit ca 25 minuter för tidigt.
När jag kom fram anmälde jag mig i receptionen & gick sedan upp en trappa med min Metro i handen, för att sätta mig i väntrummet tills någon skulle komma & hämta mig.

Ungefär 45 dryga minuter senare dök det äntligen upp en människa & bad mig följa ner på nedanvåningen igen eftersom de skulle ge mig bedövning. Jag gick efter, satte mig i stolen & blev sedan stucken typ fem gånger innan vi ansåg att jag inte hade nån känsel kvar i munnen.
Efter det första sticket började mitt hjärta helt plötsligt att dunka otroligt snabbt (200 slag/minut?) samtidigt som det stack till i min hals, mina axlar & armar. De var på väg att domna bort & det kändes som om jag skulle tappa dem

Det var riktigt jäkla obehagligt & jag tänkte att: shit, snart slutar jag att andas & dör!
Det var ju bara i munnen det skulle märkas liksom & själva sticken av sprutan känns ju egentligen inte så mycket. Men den skyldiga människan sa att det nog berodde på att jag spänt mig & att det förhoppningsvis skulle sluta snart, vilket det också gjorde till slut.

Efter att mitt hjärta återgått till sin normala rytm gick vi upp igen, 45 minuter efter schemat. Där gav en stressad & otrevlig sköterska mig tre tabletter samt en liten mugg vatten & sa åt mig att svälja dem snabbt.

Okej liksom?
Jag har svårt för att svälja tabletter vanligtvis & det var ännu svårare med en bedövad mun & en sköterska som stod & blängde på mig, kan jag berätta. När jag äntligen lyckats få ner dem var det i alla fall dags för operation. Ännu en gång fick jag halvsitta ner i en stol i drygt 20 minuter medan de höll på med, vad det nu än var de höll på med...

Sedan var det klart. Jag fick några papper & begav mig hemåt med vetskapen om att jag varken fick dricka eller äta innan bedövningen var borta. Jag vet att sådant tar tid, så när jag kom hem la jag mig i sängen för att vila & försöka sova några timmar. Det gick sådär.
Efterhand som bedövningen försvann, kom också smärtan. Till råga på allt fick jag också huvudvärk.

Nu, nio timmar efter att jag varit där, har bedövningen försvunnit helt men det gör fortfarande ont. Inte riktigt lika mycket som innan, men det känns helt klart. Tar dessutom lång tid när jag försöker äta & jag som är hungrig.

Gosh. Nej, det har inte varit någon bra tisdag för mig.

Adios amigos!