Jag börjar om.
Den här bloggen tar en paus, kanske för evigt. Därför skaffar jag nu en ny där jag förhoppningsvis kommer att vara mer aktiv. Från & med idag, eller igår rättare sagt, så vill jag hänvisa er hit istället:
www.joinmydance.blogspot.com
Adios amigos!
Tänk vad man kan hitta..
Jag har en förmåga att spara på allt & mycket mer eftersom "det kan vara kul att läsa eller titta på sen när jag blir äldre". Under åren som gått har jag hunnit samla på mig en hel del.
Jag råkade bl a läsa det här som är skrivet för x antal år sen.
"Jag är inte lika desperat längre. Jag behöver inte hjälp nu. Jag vet inte vad jag behöver men jag vet att jag är olycklig. Jag är rädd.
Vad ska jag göra? Om det bara fanns någon.
Jag har förändrats så mycket, men ändå inte.
Mina vänner - eller vilka vänner förresten?
Dem finns inte. Jag har inga vänner längre. Vad är vänner? Ingenting som finns i mitt liv i alla fall.
Det är inte som förut, men det är inte bra heller. Så mycket som vill ut."
Okej, detta var ju rätt personligt. Bad memories. Dem kastar jag bort nu.
Adios amigos.
På 90 minuter...
Hinner man äta en en förrätt, en god middag samt efterätt & sedan sitta & vila magen.
Hinner man städa rummet hyfsat bra.
På 90 minuter hinner man även att gå en lång runda tillsammans med "R".
Det var skönt att aktivera benen.
Att aktivera mig.
Numera är jag mer som en hund. Det enda jag gör är att äta & sova.
Jag behöver även rastas då & då.
Adios amigos.
Godmorgon.
När jag säger jobbat så menar jag alltså att jag fick betalt för att kolla på tv, som en viss person så bra uttryckte det
Dock så blev det ingen mysig & avkopplande tv-stund med mig själv om ni nu trodde det, även om jag gott försökte med hjälp av bra filmer & massor att äta. Det blev snarare en massa spring fram & tillbaka till brukarna för att se om dem fortfarande levde eftersom larmet gick hela tiden. Levde gjorde dem, mer än väl.
Nog om det jobbet.
Jag behöver lite mindre dårhus i mitt liv just nu känner jag. Skrev jag just det där?
Ams.se hjälp mig!
Adios amigos
I suck!
Vi testar.
Jag har fått värsta shoppingbehovet!
Ja.
Så är det.
Detta behov finns nog iofs alltid hos mig bara det att jag lyckas kontrollera det rätt bra mellan gångerna.
Igår hade jag egentligen tänkt att gå på stan & kolla efter nått kul men jag orkade inte.
Idag hade jag egentligen också tänkt att gå på stan & kolla efter nått kul men jag orkade inte denna gången heller.
Värre kommer det att bli. Damn you arbetslöshet.
Adios amigos.
Var tar jag vägen?
Men om jag hade haft det hade jag kunnat skriva om:
- malmöfestivalen...
- den sjukaste tågresan nånsin...
- att jag inom en kort framtid kommer att få panik & bli helt desperat efter jobb då jag inte vill vakna upp en dag när jag är 32 år gammal & inse att jag är hemlös samt att hela mitt liv är misslyckat, värdelöst & bara skit...
Jaja.
En dag ska jag komma tillbaka.
Och mina ord.
Adios amigos!
Look behind you!
Det låter som början på en skräckfilm.
Någon bankar med hårda tag mot dörren och gör höga ljud ifrån sig.
Telefonen ringer. Jag tvekar. Jag lyfter luren & svarar.
Jag vänder mig samtidigt om & får till min stora fasa se ett ansikte kolla rakt på mig genom fönsret...
HAHA! Ni skulle sett det.
Hulken på jobbet har ett väldans temperament. Han slår på dörren för att han vill ha sällskap, men eftersom jag är halvt rädd för honom kan han gott lugna ner sig först.
I och med att det nu för tiden även går att kika in & ut genom detta fönster (bredvid dörren) som förr täcktes av en gardin, sitter han där ibland & kikar. Eller så åker han förbi fönstret åt något håll, för att sedan efter en stund rulla tillbaka åt andra hållet.
Det ser himla roligt ut kan jag meddela, kanske för att jag har torr humor. Därför var det väldigt svårt att låta allvarlig i telefonen & tala om för personen på andra sidan tråden att krya på sig, när jag samtidigt hade en fellow vikarie som pekade mot fönsret & skrattade.
Ja, ni skulle helt enkelt varit där mina vänner.
Idag har det varit en skrattdag. Jag gillar såna dagar. Nu kommer jag att leva ännu lite längre!
Adios amigos!
Goddagens!
Sommaren är kort, det mesta regnar bort...
Jag vill inte vara negativ... Eller få er att bli deprimerade... Men sommaren är faktiskt snart slut.
Den har kommit & gått & jag har inte alls hunnit med. Den mesta av tiden har bara kretsat runt mitt sommarvikariat. Jag längtar efter att få vara ledig & den som väntar på nått gott....
Behöver bara vänta en vecka till! Sen får jag äntligen sommarlov! Som kan gå över till höstlov & vinterlov om jag har otur.
Det känns nästan försent att vara ledig nu. Chansen att jag får göra allt det som hör sommaren till minskar för varje dag. Ni vet: grillkvällar, stranden, utomhusspel, poolpartyn, festivaler, picknickar, solnedgångar, fester, utomlandssemester & allt annat som är roligast under den varmaste årstiden.
Damn it. Det är likadant varenda sommar! Det finns så mycket som jag vill göra men som aldrig blir av p.g.a. diverse olika anledningar. I år har det berott på jobb. Mitt & alla andras. Att bara träffa mina kompisar en kväll krävde flera veckors planering. Hur dumt är inte det? Och ändå kunde vi inte träffas alla samtidigt.
Jag längtar till nästa sommar. Sommaren 09, det ska bli en bra sommar. Då ska jag göra allt det jag vill! Mmm...
Tacka vet jag Malmöfestivalen i alla fall. Den verkar vara det enda somriga kvar sommaren 08 som jag kan ta del av. Efter den är det höst. Men det finns nog bra saker med den årstiden också.
Jag får återkomma med ett inlägg om positiva höstsaker.
Sommaren är kort
Det mesta regnar bort
Men nu är den här
Så ta för dig
Solen skiner idag
Hösten kommer snart
Var tog sommaren 08 vägen?
(07)
(07)
(07)
(07)
(07)
Adios amigos!
En av sex.
Ja, jag har jobbat en dag & har nu fem dagar kvar. Ska jobba sex dagar i sträck nämligen.
Jag känner mig inte alls på hugget för det. Är förkyld, har ont i halsen & hade nog feber för nån dag sen.
Totalt så har jag åtta dagar kvar på mitt vikariat. Efter det är jag officiellt arbetslös.
Det kommer bara kännas skönt i början, att äntligen få vara ledig. Men jag vet hur jag är, jag tröttnar snabbt.
Jag vill ha ett jobb, ett riktigt jobb, ett heltidsjobb.
Jag vill tjäna pengar.
Jag vill flytta härifrån.
Jag vill mycket.
Jag vill däremot inte vara sjuk. Börjar om 40 minuter. Borde nog vila innan.
Adios aimgos.
Vad är det för dag idag?
En evighet.
Helt ensam, vad som helst kan hända, men det gjorde det inte.
Det gick bra. Tv:n höll mig sällskap hela kvällen/natten/morgonen.
Samt mina vindruvor som jag satt & tuggade på. Ursäkta bilden, jag äter.
Jag såg bl a. på The Tonight Show med Jay Leno där Will Farrell var gäst. Han kan vara skoj.
Den här gången snackade han om sina svenska släktingar vilket fick en del av publiken att applådera.
W - "Where you from?"
Publik - "Malmööö!"
W - "Malmo? I've been there!"
Publik - "YEA!"
J - "Nice city?"
W - "No, weird place..."
Jag tyckte det var roligt! Samt lite andra skämt angånde svenskar.
OKAY!
Det här var ett helt meningslöst inlägg så jag tänker därför avsluta det illa kvickt nu.
Det är en av anledningarna till att jag inte skriver så mycket nu för tiden, jag har inget att skriva om & även om jag har det så är det bara meningslöst.
Adios amigos.
Jag är ingen Aristoteles.
Imorgon kör det igång igen. Jobbet på Oxievägen. Mitt jobb har för övrigt inget namn utan man säger bara "Oxievägen"... Weird.
Före jag tar de ca 100 stegen (jag har inte räknat, men imorgon ska jag göra det bara för det!) till jobbet, så ska jag först promenera bort till polisstationen. Ja, ni läste rätt. (VAD HAR JAG NU GJORT?)
På polishuset ska jag träffa en sjuksköterska & göra ett teoretiskt & praktiskt prov så att jag förhoppningsvis får ännu en delegering. Jag trodde faktiskt att jag skulle slippa alla prov när skolan tog slut, men icke. Life fooled me again.
Inte blir dem lättare nu heller när jag är gammal & börjar tappa hjärnceller. No way. Tolv A4 är det meningen att jag ska läsa igenom & kunna så pass bra att jag endast får svara fel på 2/30 frågor.
Helt galet!
Folk säger att sådana prov oftast är lätta & att det bara gäller att tänka logiskt. Ha, jag är körd.
Adios amigos!
Bilder från studenten.
Händerna fulla med mat & dricka.
Sista veckan.
Nu är jag här igen! Kan ni fatta det? Jag ska skriva ett inlägg. Igen!
Varning, det kommer bli aslångt.
Jag tänker gå igenom sista veckan innan jag (förmodligen) slutade skolan för evigt. Sorgligt...
Måndag, 9:e juni - andra världskriget
Sista dagen jag spenderade på skolan innan studenten! För att fylla ut tiden den veckan, hade lärarna denna dag hyrt in överlevande från koncentrationslägren under andra världskriget. Antagligen det sista jag skulle vilja tänka på den vecka som skulle bli mitt livs roligaste.
Menmen, jag satt tyst & lyssnade & visst var det intressant. Det tvivlade jag inte en sekund på att det skulle vara, men ärligt talat... Det är inte direkt något som gör att man får upp stämningen!
Tisdag, 10:e juni: - en dag för alla skolkare
På min skola, jag menar på min förra skola, så sker det alltid en årlig tripp till stranden som är till för att man ska umgås med folk i andra årskurser & ha kul. Eftersom jag inte har något emot att sola på stranden följde jag självklart med. Det gjorde även stackars "R" som knappt sovit under natten, samt "K.L" & "B":s gäng. Tyvärr så blev det inget solande eftersom det var molnigt & det regnade, men det hindrade inte galningen "B" & dem andra från att bada & sen gå runt halvnakna.
Jag säger då det, dagens ungdomar...
Onsdag, 11:e juni - min klass vann
Då var det dags för utsparkslekar i stadsparken i Lund, 3B mot 3A! Jag tillhör(de) alltså klass 3Bäst.
Det var tänkt att det skulle vara femkamp, men med tanke på utformningen på det hela vill jag hellre påstå att det var stafett vi körde. Med fem olika moment. Eller kanske fyra. Svårt att säga eftersom vi inte hade en aning om vad vi gjorde. Att vi drack samtidigt gjorde det inte lättare att utföra de olika momenten kan jag erkänna. Jag tänker på det där med pinnen & att sen springa tillbaka till gänget...
Ni som var med fattar!
Torsdag, 12:e juni - jag & min siamestvilling
Jo, jag har faktiskt en tvilling som sitter fast i mig, visste ni inte det? Hon heter "R" & har svårigheter med att gå. I alla fall när hennes steg ska passa ihop med mina.
Även denna dag spenderades i stadsparken med de två avgångsklasserna. Brännboll stod på schemat & för att få lov att spela skulle man givetvis vara utklädd & kravet var att det skulle börja på bokstaven "S"!
Siamestvillingar, hur tänkte vi? Inte alls verkar det som! Men det var grymt kul, både för oss & för dem som såg oss. HAHA! Det var inte lätt att gå, mycket svårare att springa & mycket mycket svårare att resa oss när vi låg på marken & sprattlade!
Fredagen den 13:e
Jag började morgonen med att göra mig i ordning & sen hämta "B" i sin fina kostym. Tillsammans gick vi sen till stationen där vi mötte upp "K.S" & "T" på tåget. Väl framme i Lund lämnade jag dessa människor för att istället bege mig mot Mejeriet med "A.O" & "R" där vi skulle möta upp "K.L" som hade all frukt & annat gott med sig till champagnefrukosten. När hon äntligen anlände en halvtimme efter utsatt tid, tog vi varsin låda eller kasse & begav oss mot platsen där klasserna satt & väntade på oss. Det var alltså vi som hade alla 60 elevers frukost i händerna.
Ett tag senare när vi alla käkat upp, druckit klart, sprungit runt, dansat, sjungit & skrivit i mössorna gick vi vidare till stan. Efter att ha visat Lunds befolkning att vi kan synas & höras, fortsatte vi med det ett tag till! Samtidigt som vi gick till skolan alltså. Barfota. Jag hade skoskav...
Väl framme på skolan mötte vi alla lärare som gick omkring med öronproppar. Dem hade pyntat & gjort så fint åt oss! Innan det var dags för den sista måltiden med dem hann vi även med att fotograferas, men i skrivande stund har jag fortfarande inte fått hem några foton än. Jag vill se dem nu!
Till skillnad från andra skolor som oftast äter lunch ute, så är det tradition på vår skola att äta tillsammans med lärarna den sista dagen. Något som jag uppskattar. Det är klart att jag gärna äter middag med dem en sista gång om jag aldrig kommer se dem igen...
Under middagen så hade vi bl a. tal från lärare & elever. Jag erkänner att dem var fina, men jag kände mig lite utanför när alla grät utom jag. Vi hade även prisutdelningar, diplomutdelningar, sånger & massa annat skoj som fick tiden att gå. För visst kändes det att det närmade sig! Det var en fin stämning även om många hade rödgråtna ögon. Alla väntade på att klockan skulle bli 17...
Slutligen blev den även det. 17.00. Då var mitt liv över! Haha. Eller kanske inte...
Vi sprang ut på scenen & ja, ni kan väl hur resten går till?
Man står där. Hoppar upp & ner. Sjunger. Gå av scenen, letar efter sina familj, vänner & släktingar. Kramar dem & håller på att bli strypt av alla blommor som dem hänger runt halsen. Ramlar nästan av tyngden när den sista människan släpper taget om en.
Fast det är kanske bara jag som är klen? Eftersom jag skulle åka flak efteråt var jag i alla fall tvungen att lämna tillbaka dem till my parents igen. Dock är jag rätt tankspridd/förvirrad/knas ibland, kalla det vad ni vill, så jag kom inte på det förrän jag redan klättrat upp på flaket. Därför fick jag istället kasta ner dem till min mams, haha. Så typiskt.
Flaket var det roligaste på hela dagen! Kul att se hur glada andra människor blir av det också. Allt från små barn & tonåringar till vanliga medelålders & gamla tanter. Alla blir glada av studenter & leenden sprids så lätt.
Efter flaket åkte jag hem & möttes av hur många människor som helst i trädgården. Har nog aldrig sett så många släktingar & vänner till familjen & mig själv samlade på ett & samma ställe. Och dem var där för min skull! Bara min! Så gulligt.
Dessvärre hann jag inte riktigt med att prata med alla eftersom jag sprang runt &... Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gjorde den kvällen, men tiden gick fort i alla fall. Till sist var det dags för mig & paret "M" & "H" att dra vidare till Lund för att festa hela natten lång på Tegnérs... Där jag träffade både chefen & handledaren sen praktiken. De är roliga dem!
För att sammanfatta detta otroligt hemskt långa inlägg:
Det var en bra vecka. En bra dag. Men jag har inte tänkt igenom det än, så jag kan inte säga om jag är glad eller ledsen för att jag slutat skolan. Jag har inte släppt en enda tår & jag anser inte att jag saknar någonting än, men det kommer kanske...
Adios amigos!
FÖRLÅT!
Jag skyller den första veckan på att bloggen inte funkade eftersom de flyttade över den till en ny server eller vad det nu var... Men de andra veckorna vet jag inte riktigt vad jag ska skylla på!
Sista tiden i skolan kanske?
Min student?
Att jag börjat jobba?
Min systers bröllop?
Jag ska försöka börja skriva igen. Får se om det är lönt!
Hmm, borde kanske berätta vad jag sysslat med den senaste månaden... Det blir i så fall i kommande inlägg... Mycket catching up to do här. Förlåter ni mig?
Adios amigos!
(Finns det nån kvar?)
