mittpussel

Idag har det hänt flera kuliga saker tycker jag!

Dagen kan sammanfattas med att jag gick på stan i Lund med "R", ordnade jobb till mig på Tegnérs på Lördag, masserade två personer på praktiken, fick ett samtal från en helgalen kvinna från Slagthuset, samt träffade på en gullig tant på busshållsplatsen.
För den som inte är intresserad av att veta detaljerna kring detta, var vänlig sluta läs nu...

Jag tror att vi var inne i varenda affär i Lund idag, "R" & jag, på jakt efter kläder till Tivoli imorgon.
Vi hade många timmar på oss, närmare bestämt fyra innan jag skulle ta tåget till praktiken. Det var som jag beskrev det "både det tidigaste & senaste tåget jag kunde ta".

Efter att ha yrat rundor på stan i nån timme så var det dags för lunch. Ett av förslagen på matställen var Tegnérs matsalar & det var också det valet föll på. Kan hända att jag hade viss påverkan i det...

Jag var ganska nyfiken på att se om någon i personalen fortfarande kände igen mig & glad blev jag när jag märkte att så var fallet.

Ibland måste man också chansa här i livet, så därför tog jag nu tillfället i akt att fråga om det kanske... möjligtvis... eventuellt... fanns nått ledigt jobb för mig snart...
Vilket det fanns, woho! På lördagkväll ska jag alltså dyka upp vid dörren & sen vet jag inte riktigt vad som händer eller vad som förväntas av mig, men det lär jag väl märka. 
 

På väg mot tåget ringde min mobil & som vanligt när jag svarar nu för tiden, så var det en ny kund från Slagthuset som ville boka tid till massage. Fem tider ville hon ha! Fast inte bara till sig själv, utan till fyra stycken andra som också jobbar i restaurangen där.

Kvinnan i fråga var trevlig att prata med, men lite för trevlig för min smak. Hon kallade mig för "gumman" minst 10 gånger under tiden vi snackade & avslutade samtalet med "pusspussheeej".

Känner vi varandra? Svar nej. Har vi överhuvudtaget snackats vid innan? Svar nej. 
Men eftersom hon lovade att ta med sig frukost till mig att bjuda på & beskrev de fyra andra kunderna som unga & söta killar så förlåter jag nog henne med en gång.

Väl tillbaka i Eslöv på busshållsplatsen hemåt så förstod jag att jag hade missat bussen igen.
Det händer lite väl ofta nu för tiden tycker jag. Den här gången var jag dock inte den enda, en gammal tant kom fram till mig, pekade på skylten & sa:

Varpå jag gav henne ett leende & hon sken upp & gav mig ett tillbaka. Gulligt värre ska ni tro. ;)

Folk borde le mot varandra oftare, man blir ju så glad då.
Finns det ett bättre sätt att börja dagen på än att få ett snällt leende?