Or else ser jag nästa match ändå.
Trots att jag & "B" gjorde vårt bästa igår för att stötta Lugi (vi klappade för det mesta när det blev mål), så slutade det ändå med förlust. Attans! Jag som trodde att vi skulle ge spelarna tur genom vår närvaro på läktaren, men så var tydligen inte fallet.
Fastän det inte blev någon vinst & vi knappt känner till reglerna eller spelarnas namn så hade vi ändå kul. Matchen vi såg igår gick mycket fortare än de fotbollsmatcher jag sett på sistone.
Kan ju bero på att den var 30 minuter kortare, men det kan också bero på det händer lite mer på en handbollsplan. Jag börjar faktiskt tro att jag på allvar kan lära mig gilla detta, så med lite mer övning, tålamod & entusiasm ska det nog gå.
Efter matchen bestämde "B" att vi skulle ha en liten filmkväll hemma hos henne, så vi tog tåget tillbaka till Ajslöev där vi passade på att handla chips & läsk innan vi gick hem.
Filmen vi såg heter The Quiet & jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den. Ordet skum passar nog bra! Den handlade om en dövstum tjej som blev adopterad till en familj där pappan & dottern hade ett osunt förhållande till varandra = incest. Mamman i familjen var bara allmänt konstig, käkade medicin & brukade svimma på kvällarna. Till denna dövstumma tjej, började familjen & även andra runt om att berätta sina hemligheter & andra privata saker för. Det slutar till sist med att...
Ska jag verkligen berätta? Det slutar med ett mord!
Det var som sagt en skum film & jag vet inte riktigt vad budskapet var. Möjligtvis nått i stil med det här citatet:
But being invisible isn't worth it in the end, because when you're invisible, other people may not see you, but you can't help seeing other people...
Adios amigos!
